bygger bo (igen)
Header

Jag har köpt ett par leopardtights!
Detta måste kategoriseras som ett köp jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag i djurmönster! Beror det på tidig medelålderskris eller amningspsykos? Det är ju märkligt hur modetrender gnuggas in så att man till slut tycker något är snyggt även om man för bara ett litet tag sedan tyckte det var fult.

Idag är en bättre dag än gårdagen. Jag och Ture lyckades få till en tupplur på förmiddagen som verkar ha varit helt avgörande för min del. Sedan skadar det ju inte att solen skiner ute och att David kommer hem från sin resa i eftermiddag.

En liten vimpel

februari 27th, 2013 | Posted by hallakulle in DIY | Vardag - (5 Comments)

Här är resultatet av gårdagens tyger. Det blev en vimpel till en av vagnarna. Jag tycker den piggade upp den gamla vagnen på ett kul sätt.

Vi har två vagnar för närvarande. En nyköpt dubbelvagn och Algots gamla vagn som används med både ligg- och sittdel beroende på vilket barn som ska transporteras. Jag tror inte att jag har fått körkort för dubbelvagnen ännu. Den är ju lite som en pansarvagn och jag försöker ta mig igenom öppningar som möjligtvis hade fungerat för en enkelvagn.

Första natten av två som singelmorsa är avklarad. Det blev sådär mycket sömn… Jag fick räkna till tio många gånger. Jag tycker så synd om Ture-mannen som har så ont i magen. När han väl lyckats fisa ser man på ansiktet på honom att det är en enorm lättnad. Men oftast dröjer det inte länge innan nästa omgång kramper dyker upp. Vi ger honom Miniform fem gånger om dagen, men det verkar fungera sådär. Barnmorskan tipsade idag om att komplettera med Sempers magdroppar. Det tar dessvärre upp till tio dagar innan dessa droppar ger effekt. Vi håller tummarna att de funkar! I väntan på bättring så vaggar vi runt, masserar magen och trycker benen mot lilla magen för att lätta på trycket. Stackars liten.

Magont och systund istället för tupplur

februari 26th, 2013 | Posted by hallakulle in DIY | Vardag - (2 Comments)

Det verkar inte bättre än att vi har fått en liten kille med magbekymmer. Det är mycket gråt om dagarna och nätterna. Mest gillar han att bli omkringburen och vaggad i famnen så att magen masseras. Slitsamt för både mamman och pappan. Förhoppningsvis är det bara ett kortvarigt inkörningsproblem, men i värsta fall ett problem på några månader.

På eftermiddagen sover Ture som bäst. Idag borde jag ha tagit en tupplur, men fick en sådan lust att sy att tyg och symaskin åkte fram istället. Imorgon hoppas jag hinna ta en bild på det färdiga resultatet. Givetvis var det Ture-relaterat.

Håll nu tummarna för en lugn natt! David är bortrest och jag ska fixa biffen med två barn alldeles själv de närmsta två dagarna. Jag är mäkta stolt över mig själv som lyckats hämta på dagis och utfodra två barn och mig själv utan alltför mycket gråt. Nu måste jag få Algot att somna fast han inte vill innan Ture vaknar igen. Det är allt annat än tyst inne på hans rum just nu… Tålamod. Räkna till tio.

 

Den nionde dagen

februari 23rd, 2013 | Posted by hallakulle in Vardag - (10 Comments)

Idag är Ture 9 dagar gammal och jag kan inte låta bli att minnas tillbaka till Algots 9:de dag. Det var den 19 juni, det var Davids födelsedag och det var midsommarafton. Vi hade bestämt oss för att fira både födelsedag och midsommar i enkelhet bara vi. Jag började dagen med att böla för att jag var en dålig partner som fixat dåliga födelsedagspresenter och någon födelsedagsfrukost av rang hade jag inte heller orkat köpa. Sedan slutade jag nog aldrig att böla. Jag bölade för att det var midsommarafton, för att jag inte orkade gå till midsommarstången, för att vi var ensamma, för att det gjorde så förbenat ont downunder på grund av stygn som släppte, för att jag var trött, för att jag var en mjölkmaskin, för att jag kände mig instängd och så vidare i en all evighet.

Bölandet är lite komiskt såhär i efterhand. Men samtidigt sorgligt. För det var ungefär vid denna tidpunkt som jag blev deprimerad. Jag tyckte inte att det var så himla underbart att bli mamma som jag förväntades tycka. Jag sa att det var underbart till alla för att inte göra någon besviken. Det var sommar och sol och i vanliga fall min favorittid på året men jag njöt inte. Jag fick ett fantastiskt stöd av min man och tillsammans fick vi upp mig från det svarta hålet.

Jag har funderat en del på varför det blev som det blev. Jag har givetvis även funderat på om det skulle bli så även denna gång. Idag på den nionde dagen kan jag säga att det känns annorlunda denna gång. Visst känner jag mig än en gång förminskad till en mjölkmaskin, instängd och bunden till ett barn. Men det skrämmer mig inte. Idag är jag dock lite extra svajig i humöret. Kanske är det så att det är på den nionde dagen som happyhormonet man får med sig från förlossningen börjar avta.

Just nu är storebror och pappa på lekland. Lillfisen sover i sin korg. Det är tyst i huset och jag samlar energi. Inget bölande i sikte utan endast en bra lördag med mello, godis och ett gäng pussar på både stor och liten. Jag tycker att det är underbart att ha blivit mamma till ytterligare en filur!

Den första tiden

februari 21st, 2013 | Posted by hallakulle in Vardag - (0 Comments)

Det händer inte så mycket här just nu. Dagarna flyter ihop och jag frågar mig ibland vilken veckodag det är. Sakta finner vi en ny rutin som fungerar för hela familjen. Det finns en skön trygghet i att vi redan gjort det här en gång tidigare. Tänk så många frågor som vi har svar på idag som vi inte hade svar på när Algot var nyfödd. Vi måste ha varit skitskraja då. Mitt dilemma just nu är att räcka till för Algot, att hitta tid att vara med honom. Ture har en tendens att vara vaken och hungrig när Algot kommer hem från dagis och när Algot ska nattas. Just vid de tillfällen då jag vill ägna tid åt Algot.

Idag har BVC varit på besök hos oss. Jag förstår inte riktigt vitsen med dessa hembesök. Är det för att underlätta för mammor som har svårt för att gå? Eller är det för att undersöka om hemmiljön är lämplig? Oavsett så fick vi en trevlig barnmorska och viktigast av allt var att vågen visade att Ture gått upp all den vikt han förlorade de första dagarna. Det var en skön belöning då vi kämpat med amningen i flera dagar.

Slutligen vill jag tacka för alla gratulationer som har strömmat in via blogg, facebook och instagram. Era hälsningar värmer!

Som ni säkert förstått har tystnaden på bloggen betytt att han äntligen har anlänt. Lillebror är här. Ture heter han. Han lät dröja med åtta dagar men är givetvis värd all väntan. Han är en underbar liten kille som föddes på alla hjärtans dag. Bättre present på denna dag kan man inte få.

Man skulle ju kunna tro att man var förberedd när man fött barn tidigare, men det är ju så sant som det ofta sägs att ingen tillkomst av ett barn är likt en annan. Det blev en väldigt lång vistelse på förlossningen. Det hela startade med vattenavgång men några värkar dök aldrig upp. Eftersom Ture inte fixerat sig blev jag beordrad sängläge med kontroll efter varje gång jag rest mig upp för tex toalettbesök. Där låg jag i en soffa i en förlossningssal och väntade och väntade. Vi läste tidningar, åt godis och suspekt sjukhusmat, surfade (thank good for smartphones), hälsade på ny personal som gick på sina skift och kände efter mest hela tiden om det inte var en liten liten antydan till värk jag kände. Vid andra tillfället som man försökte sätta igång mig tog det fart. Då hade vi varit på förlossningen i 27 timmar. Nu gick det rejält fort och snart hade jag Ture i min famn. Som sagt värd all väntan.

Lillfisen är nu tre dagar gammal och vi har bara varit hemma en dag. Vi lär sakta känna varandra, främst på nätterna då vi gärna är vakna. Storebror har tagit emot Ture med ett varmt hjärta. Han har lånat ut sitt gosedjur, vill kramas och pussas, vill leka mest hela tiden och förstår inte riktigt hur liten Ture är. Det känns passande att citera en stolt far vars uttryck har fastnat: känslorna är allover the place. Vi blandar lycka med kärlek, skratt, nyfikenhet, trötthet och tårar. Och det är väl så den första tiden ska vara. Det vore väl konstigt om en liten person kunde göra inträde i en familj utan allt kastas omkring för att såsmåningom landa i en ny konstellation.

Vi är nu en familj på fyra personer och det känns så mycket större än en familj på tre. Overkligt och underbart.

Dreggelhaklappar

februari 12th, 2013 | Posted by hallakulle in DIY | Vardag - (5 Comments)

I helgen tröttnade jag på att bara sitta och vänta. Jag blev uttråkad helt enkelt. Fram åkte tyg och symaskin. Sedan funderade jag en stund på vad jag kunde tänkas göra med dessa tyger. Dreggelhaklappar blev svaret på min undran. Det tog dock flera timmar innan mamma och jag fick ordning på mönstret. Baksidan av haklappen ska ju vara slät medan framsidan ska vara pölsig och det var ett evigt funderade och mycket tyg i soppåsen innan vi fick till en bra modell. (Sedan googlade jag och insåg att det fanns mönster att skriva ut på nätet… Suck!)

Nu har jag massor med dregglisar redo. Några ska jag ge bort till kompisars nyfödda skruttfisar tänkte jag. Och kanske hinner jag sy fler innan lillebror bestämmer sig för att komma ut.

Idag ska vi till specialistmödravården igen då jag har lite värden som pekar åt fel håll. Det hade jag även när jag väntade Algot men det utvecklades sig aldrig till havandeskapsförgiftning och det hoppas jag att jag slipper även denna gång.

På återseende vänner!

Sprickfärdig

februari 9th, 2013 | Posted by hallakulle in Vardag - (2 Comments)

Plus tre dagar. Trött så in i bängen.
Sprickfärdig. Både magen och fötterna.

Och här är artiklar om Stockholms förlossningsmottagningar som jag inte hade behövt läsa just nu.

I köket bakas det semlor. Det blir kvällens mellomums. Kiki tror att lillebror kommer ut när Pernilla Wahlgren gör tonartshöjning. Kanske blir det när Sean Banan visar rumpan. Oavsett ser jag fram emot leverans.

Hej hopp vänner!

Hemmagjort halsband och denna dag

februari 6th, 2013 | Posted by hallakulle in DIY | Vardag - (4 Comments)

20130206-094334.jpg

Hej i snöyran! Eller har du strålande sol? Snöyran till ära och det faktum att idag är beräknad dag för lillfisen så har jag ett hemmagjort halsband runt halsen. Klänning fick jag på mig också minsann. Tack för strechtyg liksom för till och med mammakläderna börjar bli små. Nu är jag på väg till MVC. Där är jag för jämnan på grund av svajiga värden. Hej hopp!

Basketdojjor och fortsatt väntan

februari 3rd, 2013 | Posted by hallakulle in DIY | Vardag - (1 Comments)

20130203-114428.jpg

Fortfarande tjock om någon undrar. Och det känns som om jag kommer att vara det ett bra tag till. Jag har inte heller fått några tecken på att lillebror är det minsta intresserad av att upptäcka världen utanför.  Så jag fortsätter att pusta och stöna och ojja mig över att fötterna är så svullna att de snart spricker.

Har ni sett så söta basketdojjor?! Min mamma har knåpat ihop dem till lillebror.

Jag önskar er alla en skön söndag. Här är strålande solsken. Och i tanken åker jag långfärdsskridskor, men i själva verket ligger jag på soffan och tittar på någon repris. Kram kram.