bygger bo (igen)
Header

Lampkärlek

oktober 30th, 2013 | Posted by hallakulle in På önskelistan | Vardag - (2 Comments)

20131031Som sagt så längtar jag efter hus.
Som sagt så samlar jag på inspirationsbilder.

I Äntligen hemma häromdagen inredde Hanna Wesman en vind så himla fint. Hennes stil inspirerar mig verkligen. Som sänglampor hade hon en lampa från Bloomingville som jag fullkomligt blev kär i. Och med hjälp av denna lampa så ramlade alla pusselbitar på plats. Nu vet jag hur vårt framtida sovrum ska se ut. Det kommer inte bli likt vårt svarta sovrum i radhuset eller det alldeles för vita sovrummet i hyresrätten. Jag vill ha blommig tapet, mjuk sänggavel, gardinlängder i varm färg, kanske till och med heltäckningsmatta.

Ni hör ju. Vi måste ju köpa hus omgående så tankar och idéer kan förverkligas!

Ps. Bilden ovan är inte från Hannas vind utan det är en bild från Bloomingville.

20131021

Vi flyttade nyss till en lägenhet. Det är ett tillfälligt boende och tillfälliga saker är lite som att hålla andan tycker jag. Eller som att befinna sig i luften. Man har tagit ett språng men man har inte landat. Jag vill verkligen landa. Jag behöver landa för att kunna bli hel igen. Jag vill skaka av mig rastlöshet och osäkerhet. Jag vill ha trygghet, framtid och känslan av att tillhöra något. Varje dag håller jag andan när jag öppnar upp Hemnetappen samtidigt som jag ber till husguden att ett hus precis enligt min önskelista ska dyka upp. Hitills inget napp. Det verkar segt på bostadsmarknaden där vi vill bor.

I väntan på ett hus samlar jag bilder som inspirerar. Idag kom jag över denna köksbild. Köket finns i en lägenhet i Stockholm som är till salu just nu. Jag blev frälst i främst lamporna. De nakna glödlamporna istället för spottar och arbetsbelysningen ovanför köksbänken. Gillar jättemycket.

20131004

Det finns några saker som jag har svårt för att göra ensam. Äta på restaurang till exempel. Det skulle nog egentligen vara ganska skönt eftersom de flesta måltider i denna familj är lite smått kaosartade, men jag kan inte släppa tanken på vad andra tänker om mig som sitter där själv. ”Stackars henne, har hon inga vänner?” typ. Då köper jag hellre en korv med bröd och äter gående på väg någonstans. En annan sak  som är svår att göra ensam är att gå på bio. Men det är egentligen konstigt att man alltid går på bio med någon för det är ju en väldigt osocial grej. Man pratar lite med kompisen vid biljettköpet, när godiset inhandlas, genom reklamen och sedan lite snabbt om vad man tyckte om filmen i trappan ner efter filmen.

Häromdagen hade nöden dock ingen lag. Jag var i fruktansvärt behov av egentid, att komma ifrån hemmet och andas luft utan att bli avbruten av två små barn som jag älskar över allt på denna jord men som ändå ibland går mig på nerverna. Ni förstår säkert känslan. Eftersom vi bor några hundra meter från stadens biograf tog jag min flykt dit. Där köpte jag en biljett till Monica Z.

20131004 2

Och filmen var verkligen en lyckoträff! Edda Magnason som spelar Monica är alldeles lysande i sin roll och träffar rätt på så många punkter. Jag älskar musiken, miljöerna, kläderna, sminket och att jag bjuds på en härlig tidsresa tillbaka till 60-talet. Det ska tydligen finnas många fel i filmen. Saker kommer i fel ordning, historien har bättrats på, förenklats och skruvats till. Det må vara så och det får väl ändå vara okej när det är en spelfilm och inte en dokumentär. Har du inte redan sett filmen så gör det!

Ps. Jag var inte ensam om att gå ensam på bion. Och jag njöt varje sekund.

Nydammat vardagsrum

oktober 2nd, 2013 | Posted by hallakulle in Lägenheten | Vardag - (0 Comments)

20131002 3

Så igår fick vi äntligen nytt golv i vårt vardagsrum. Här har jag tidigare berättat om parkettgolvet som lagades med spik. Nu slipper vi vara oroliga för att fastna med sockarna och få stickor i fötterna. Det är lite av rysk roulette när man bor i lägenhet. Med tanke på att vår hyresvärd är av det snåla slaget var vi ett tag rädda för att de skulle byta ut ekparketten mot en plastmatta. Nu blev det ett trägolv av lönn och vi kan pusta ut.

När snickarna var klara igår var jag dock gråtfärdig. Vårt vardagsrum är på 48 kvm och är det rum i lägenheten med störst, tyngst och flest möbler.  Därför kom vi överens om att vi kunde skjuta möblerna till ena halvan av rummet medan de la halva golvet och flytta möblerna till andra halvan dagen efter. Det nya golvet skulle läggas ovanpå det gamla så det skulle inte damma så mycket sa de. Herrejädrans vad sågspån det var överallt när de var klara! På alla möbler, på textilier, på växter, tavlor, you name it! Suck. Hade jag vetat att deras definition av lite damm är detsamma som min definition av jäkligt mycket damm så hade jag plockat undan desto mer och lagt lakan över soffan. Nu fick jag damma i fyra timmar.

20131002 2

Ovanför skåpet hamnade ljusstakarna som jag spraymålade i olika blå nyanser till Tures dop. Känns bra att de kommer till användning även efter detta kalas. Jag är väldigt sugen på att spraymåla mer men det börjar bli lite för kallt för att göra det på balkongen. Tycker dessutom lite synd om grannarna för färgen luktar inte precis hallon. Ett litet garage hade varit trevligt att ha för diverse hobbyprojekt. Vi hänger på Hemnet varje dag för att hitta ett litet garage med tillhörande stort underbart hus. Under tiden får jag nog hänga i pappas garage.

20131002

Här är den andra halvan av det gigantiska vardagsrummet. Här samsas våra böcker och pärmar tillsammans med mitt pysselskåp som är fyllt med tyg, papper, färg, verktyg och massor med smått och gott som kan vara bra att ha någon gång eventuellt.

20131002 4

Och här sitter min kärlek Ture och flinar.