bygger bo (igen)
Header

the-age-of-adaline-review-1

Måste tipsa om den bästa filmen jag sett på väldigt länge. Blake Lively spelar Adaline som i en trafikolycka i början av 1900-talet blev imun mot åldrande. Hon ser ut att vara 29 år gammal men är i själva verket 107. Under hela livet har hon haft svårt att släppa någon in på livet på grund av sin hemlighet, men så träffar hon snyggingen Ellis. Vågar hon älska?

Jag älskar kärleksfilmer. Älskar perfekta romantiska slut. Och jag äskar de vackra kläderna! I min värld får filmen full pott.

michiel-huisman-blake-lively-the-age-of-adaline-inline

Blake Lively Films "Age Of Adaline"

20131004

Det finns några saker som jag har svårt för att göra ensam. Äta på restaurang till exempel. Det skulle nog egentligen vara ganska skönt eftersom de flesta måltider i denna familj är lite smått kaosartade, men jag kan inte släppa tanken på vad andra tänker om mig som sitter där själv. ”Stackars henne, har hon inga vänner?” typ. Då köper jag hellre en korv med bröd och äter gående på väg någonstans. En annan sak  som är svår att göra ensam är att gå på bio. Men det är egentligen konstigt att man alltid går på bio med någon för det är ju en väldigt osocial grej. Man pratar lite med kompisen vid biljettköpet, när godiset inhandlas, genom reklamen och sedan lite snabbt om vad man tyckte om filmen i trappan ner efter filmen.

Häromdagen hade nöden dock ingen lag. Jag var i fruktansvärt behov av egentid, att komma ifrån hemmet och andas luft utan att bli avbruten av två små barn som jag älskar över allt på denna jord men som ändå ibland går mig på nerverna. Ni förstår säkert känslan. Eftersom vi bor några hundra meter från stadens biograf tog jag min flykt dit. Där köpte jag en biljett till Monica Z.

20131004 2

Och filmen var verkligen en lyckoträff! Edda Magnason som spelar Monica är alldeles lysande i sin roll och träffar rätt på så många punkter. Jag älskar musiken, miljöerna, kläderna, sminket och att jag bjuds på en härlig tidsresa tillbaka till 60-talet. Det ska tydligen finnas många fel i filmen. Saker kommer i fel ordning, historien har bättrats på, förenklats och skruvats till. Det må vara så och det får väl ändå vara okej när det är en spelfilm och inte en dokumentär. Har du inte redan sett filmen så gör det!

Ps. Jag var inte ensam om att gå ensam på bion. Och jag njöt varje sekund.

 

Jag måste bara tipsa om denna film. Jag såg den nyss och jag är alldeles varm i kroppen.

Filmen heter på svenska En oväntad vänskap (originaltiteln är Intouchables) och är en av de bättre filmerna som jag har sett på länge. Den är fransk vilket kanske avskräcker en del, men det är en del av tjusningen tycker jag. Språket, Paris, kläderna, så not Hollywood att det är riktigt befriande. Fast ändå är det en Hollywoodhistoria, en feelgoodfilm där två världar möter varandra. Den rika aristokraten som bor i ett palats i Saint-Germain-des-Prés som blivit förlamad efter en skärmflygningsolycka och hans vårdare som kommer från ett trassligt liv i det fattiga Paris. De tillför varandra vad de båda saknar i sina liv och en vänskap växer fram. Visst, filmen är lite väl tillrättalagd emellanåt och klichérna är många men värmen är desto större. En film att se i höstmörkret.